Presentation av

Marta Cullberg Weston:

Självkänsla på djupet,
en terapi för att reparera negativa självbilder

Natur och Kultur, 2007

Martas senaste bok kom ut i januari 2007. Det är hennes sjätte bok inom självterapiområdet som var och en belyser olika aspekter av detta arbetsfält. Boken presenterar Martas bidrag till vidareutvecklingen av symboldramaterapin.

Den nya boken handlar om vår djupa upplevelse av vilka vi själva är och hur det kan bli när denna upplevelse är skadad och förvrängd i en negativ spiral. Boken handlar om värdet med att arbeta med patienternas inre bilder, fördjupning och genväg i bearbetandet av barndoms trauman.

Upplägget är såväl en fackbok för yrkesterapeuter som en självhjälpsbok för allmänheten.

Personligen tycker jag, att Marta lyckas förmedla gedigna psykodynamiska kunskaper så att de förefaller enkla och självklara genom att presentera och kommentera sitt material på ett pedagogiskt överskådligt sätt. Hon ”lånar” begrepp och upplägg från den kognitiva terapin utan att förenkla de komplexa samband som skapar psykologiska fenomen.

Det är lätt att följa med i bokens olika kapitel, t.ex. ”Så skapas en negativ självbild”, ”Så går terapin till”, ”Att återknyta kontakten med sig själv - ett skuld och skamfyllt inre barn” Martas inriktning fokuserar på möten med ”det inre barnet”. Temat knyter tillbaka till patientens historia, det inre barnets starka känslor som lever kvar i den vuxna patienten. På ett för- och omedvetet plan påverkar vår historia det aktuella nuet och skapar ett fortsatt lidande. Genom att göra den nivån tillgänglig, kan med terapeutens stöd patientens vuxna kompetens och förståelse göras tillgänglig för att ta hand om ”det inre barnets” sorg, besvikelse, skam och skuldkänslor.

Boken presenterar en vidareutveckling av Leuners ursprungliga symboldramaterapi. I ett föredrag på symboldramaföreningens årsmöte 2005 presenterade Marta en kognitiv terapiform med inre visualiseringsteknik (Young, Klosko och Weishar i ”Schema Therapy, a practitioner´s guide” Guilford Press, NY 2003). Hon berättade hur hon, till sin stora förvåning, hade känt igen viktiga drag sin egen terapimetod, en tillämpning av symboldrama som hon utvecklat sedan 2002 Marta frågade sig ”är jag nu kognitiv terapeut?” Hon svarar nej på frågan. Det är dock uppenbart att arbetet med självscheman inkorporerar element från kognitiv terapi bl.a. genom likheter i vissa begrepp och genom ett mer aktivt strukturerande terapeutiskt förhållningssätt.

Marta använder schemabegreppet på ett nyskapande sätt, när hon talar om ”självfällor” som är en slags scheman. Språkbruket och förhållningssättet till patienten gränsar alltså till kognitiv terapi men är det inte. Den står på en trygg och gedigen psykodynamiskt kunskapsgrund.

Förutom metodutvecklingen finns positiva effekter med Martas upplägg ur marknadsförings synpunkt. Den kognitiva terapin har marknadsförts betydligt mer målmedvetet och framgångsrikt än den psykodynamiska under de senaste 20 åren. Det är högst välkommet med nya grepp för att bredda kännedomen och efterfrågan på en så bra metod som symboldrama!

Läs boken – om du inte redan gjort det!

Julianna Weiss