Nya styrelsen presenterar sig

På senaste årsmötet valdes en nästan helt ny styrelse, sju av åtta kom nya. Här presenterar de sig med hjälp av nedanstående frågor.

1. Din uppgift i styrelsen och hur kom du att bli aktiv i styrelsen?
2. Vem är du? Presentera dig kort.
3. Hur ser du på föreningens uppgift och framtid?
4. Är det något särskilt i föreningen som engagerar dig?

Marta Cullberg Weston

Jag är ordförande i föreningen men ingår i en styrelse som det är en ren fröjd att träffa. Jag har bott i USA i tio år och när jag nu kom tillbaka hem ville jag satsa på att arbeta med symboldrama på heltid. Då föll det sig också naturligt att arbeta med föreningen.

Jag är psykolog, psykoterapeut, författare och mamma till tre vuxna barn. Jag har en psykoanalytisk utbildning men sedan jag fick kontakt med symboldramametoden har jag övergått till att helt arbeta med inre bilder.

Jag startade min yrkesverksamhet som psykoterapeut på dagavdelningen på Danderyds psykiatriska klinik och var sedan lärare på PI under en kort period. Sedan 1982 har jag haft privat psykoterapimottagning på heltid och har också licens för att bedriva terapi i USA (Iowa). Vid sidan av mitt terapeutiska arbete skriver jag om psykologiska ämnen och har publicerat ett flertal böcker, bl a En dörr till ditt inre (W&W 2000), som helt ägnas åt symboldrama och visualisering.

Symboldrama är fortfarande relativt okänt såväl bland terapeuter som bland allmänheten och det är viktigt att vi arbetar för att föra ut information om denna ypperliga metod. Tekniken öppnar dörren till många patienters inre, så att de kan få tag i de problem som satt krokben för dem i livet.

Jag hoppas förstås också att vi i styrelsen ska kunna skapa en stimulerande fortbildningsmiljö i föreningen. Vi behöver också se till att vi får en god återväxt av nya terapeuter. Därför ser vi nu över utbildningssituationen.
Det som särskilt som engagerar mig i föreningen är att göra metoden mer känd och uppskattad. Den är guld värd.

Hans Grosin

Jag är leg psykolog och leg psykoterapeut och har genomgått handledarutbildning på SAPU. Jag har handlett en hel del inom socialförvaltningen och på behandlingsinstitutioner och låtit grupper arbeta med symboldrama vilket givit mycket goda resultat. Jag har privat mottagning i Stockholm.

Jag tog på mig sekreterarrollen när vi i vår studiegrupp bestämde oss för att axla ansvaret som styrelse i det vakuum som uppstått. Jag tar det som en utmaning.

Symboldramautbildningen som jag gick i början av 90-talet gjorde mig till en bättre psykoterapeut, min långa symboldramaterapi resulterade i att jag fick tillgång till min energi. Jag är mer en bild-person än en ord-person. Jag målar också och tecknar mycket. Jag bygger upp en gammal gård på Gotland till kursgård och njuter av det jobbet. Jag har blivit allt bättre genom åren på att roa mig både i sällskap och när jag är ensam.

En viktig uppgift och en del av meningen med föreningen tror jag är att fortsätta utvecklingen av instrumentet, förfina kännedomen om dess förmåga och gränser. För det krävs det att instrumentet har en hemvist. Om vi ser metoden som drottning så är symboldramaföreningen bikupan. Denna ska kunna ändra utseende, byggas ut eller hottas upp både med avseende på omvärlden och på drottningens och binas förmåga att skapa något i den.

Jag vill se symboldramametoden känd och spridd bland människor och jag vill öka kännedomen om detta kraftfulla instrument bland aktiva psykoterapeuter.

Margot Axelsson

Till att börja med 65+ som fortsätter att arbeta.
Upptäckte symboldrama 1989 och är fortfarande frälst. Skolpsykolog i 30 år, leg psykolog, leg psykoterapeut sedan urminnes tider 1985, det var då legitimationen kom. Symboldramadiplomerad och har för några år sedan fått Leunerstipendiet tillsammans med fem andra för utveckling av metoden.

Gift, barnbarn och numera större hund (Symboldramahunden blev nästan 17 år och dog år 2000). Inhyrd sedan i höstas i mottagning på Östermalm, en stadsdel som hittills försummats av mig trots Stockholmiana-intresset (2 hyllmeter bl a). Vandrar i alperna, åker skidor orienterar och är väl mångsysslare.

Sedan några år försöker jag applicera symboldramametoden på folk med arbetslivsproblem.

I styrelsen är jag kassör (utan meriter) och hjälper till med att översätta från tyska, franska o ryska om det skulle behövas.

Inger Lundberg

Biträdande kassör, suppleant.
Jag är socionom. Under många år har jag arbetat med missbruksproblematik på Stockholms Stadsmission, där jag bl a var enhetschef för en alkoholpoliklinik. Mitt arbete har baserats på en psykodynamisk grundsyn. I ett tidigare förflutet har jag erfarenhet av kommunal socialvård, arbete som sjukhuskurator och på barnpsyk. För närvarande arbetar jag privat med patienter och med begränsade uppdrag åt en del kommuner o organisationer. Rekreation finner jag bl a hos familj och vänner, i Östergötlands skärgård och bland mina garner, tyger och trådar.

Det som engagerar mig i föreningen är att öppna upp och vidga gränserna för denna fantastiska terapeutiska metod, så att intresserade strömmar till utbildningen, medlemmar i olika delar av landet finner stimulans och samhörighet i föreningen och blir kvar i densamma samt att allmänhet och inte minst vårdgivare får ytterligare information och kunskap om symboldramas betydelse.

En förening blir intet utan sina medlemmar och jag finns med och arbetar med medlemsrekrytering. Till sist – arbetet i styrelsen känns stimulerande, kreativt och hoppfullt inför framtiden.

Sonja Levander

Jag har största delen av mitt arbetsliv bakom mig, men vill gärna fortsätta arbeta indirekt för att sådant som jag upplever som viktigt. Symboldrama är en sådan sak. Det är en metod som förenar mina psykoanalytiska kunskaper med min önskan att hitta nya vägar till människans inre värld.

Jag önskar att vi i styrelsen i symboldramats anda kan hitta fram till ”allmänheten” för att öka medvetenheten om existensen av denna inre värld. Jag tror det finns ett stort behov av detta i moderna värld.

Jag önskar också att jag kan bidra till att kunskapen och förståelsen av metoden fördjupas både bland föreningsmedlemmarna och hos oss i styrelsen. Jag är övertygad om att grupparbetet i styrelsen kan åstadkomma en hel del.

Sigbritt Nordlund

Jag är samordnare för föreningens deltagande i PsykoterapiMässan 2006.

Jag är privatpraktiserande leg. psykoterapeut, socionom i botten, ett långt förflutet inom barnpsykiatrin, bl a. Att tänka/uppleva i symboler var därför välbekant, började den gamla utbildningen för snart tjugo år sedan. Jag använder symboldrama ofta, både i långa och korta terapier, nu mest med enskilda vuxna. Andra redskap i mitt arbete är emdr, att gå via kroppsminnen enligt G Downing och en del kognitiva tekniker. Jag har också utbildning och erfarenhet inom familjeterapi.

Det skulle vara roligt om föreningen kunde bli ett öppet forum för utbildning och vidareutveckling av symboldrama, ett intensivt delande av erfarenheter.

Handledningsgrupper med eller utan ledare är guld värda, kanske kan föreningen bidra till att fler bildas. Eller kan vi lära oss att använda datorn kreativt? Viktigt att fånga upp leg psykoterapeuter som söker efter fler redskap i sitt arbete med en tids- och kostnadsmässigt rimlig utbildning. Om jag kan bidra till att skapa en livligare förening som i sin tur gör symboldramametoden mer allmänt känd skulle jag vara nöjd.

Julianna Weiss

Jag är psykolog, psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi. Arbetar inom barnpsykiatri sedan många år där jag möter barn och tonåringar i olika åldrar, föräldrar, familjer, nätverk med skolpersonal och dagis, osv. Jag har också en liten privatpraktik med vuxna terapier. Min ”stil” i arbetet är problemfokuserad och s k eklektisk. Jag blandar en psykodynamisk grundsyn med modern utvecklingspsykologi, köns-socialisation, systemteori och i förekommande fall kognitiva tekniker. Symboldrama är bland de senare tillskotten i min ”verktygslåda” och ger mig möjlighet till en fördjupad utforskning och tydliggörande av patientens känslor och föreställningar. För mig är symboldrama ofta ett ovärderligt komplement till de terapeutiska samtalen.

Som styrelsemedlem är jag kontaktperson mellan styrelsen och ”Källans” redaktion.

Jag halkade in i styrelsen på det senaste årsmötet, buren av en våg av entusiasm att skapa något nytt på ett stabilt fundament där byggnationen blivit marginaliserad. Jag ingick i valberedningen och vi lyckades inte få till ett förslag till styrelse. Det som sen hände på årsmötet var både unikt och fascinerande.

Det viktigaste i styrelsearbetet är för mig att synliggöra symboldrama som en utomordentlig metod för visualisering, som terapeutiskt verktyg. Jag tror att symboldramats metodik behöver vidareutvecklas och kanske ”målanpassas” i det kliniska arbetet. Detta görs redan av de enskilda terapeuterna i den kliniska verkligheten men är för lite dokumenterat. Jag tror också att symboldrama skulle vinna på att bli ideologiskt mer fristående med sin egen teoretiska mix av allt det som berikar det kliniska arbetet.

Viktigt är också att återta initiativet när det gäller att rekrytera nya terapeuter till symboldramautbildningen. Detta är ju grunden för metodens fortlevnad i Sverige.

Ulla Silkens

Jag blev invald i styrelsen mars 2006 och övertar Marions roll som länk till Magnus Bjurhammar som gör vår hemsida. Jag har varit med i Symboldramaföreningens styrelse tidigare och var då bl.a. engagerad i utformningen av Källan.

Jag är Läkare, specialist inom området gynekologi och obstetrik och har arbetat på Kvinnokliniken, Östra sjukhuset i Göteborg samt i Lidköping. Valde tidigt mellan intresse för psykodynamisk psykiatri och doktorshantverket och har försökt förena detta. Fick bygga upp en liten Sex- och samlevnadsmottagning på Östra sjukhusets Kvinnoklinik redan 1980.

Jag bor sedan 1985 mitt i Lidköping med make och barn, ett hemmavarande barn och två utflugna. Till familjen hör också två hundar och en katt. Min fritid präglas mycket av att vi i familjen äger och driver ett litet pensionat, Lidaforsgården.

Min psykoterapiutbildning fick jag på Sankt Lukasstiftelsen i Göteborg, den gamla diplomutbildningen. Just när jag skulle komplettera det som fattades för steg två kompetens ordnades i Göteborg en Symboldramautbildning. Då jag hade skrivit min uppsats om ”att ta med en bild” blev jag tillfrågad att gå Symboldramautbildningen direkt och på den vägen är det! Jag blev fullständigt betagen av metoden och använder den hela tiden i mitt arbete. För mig är Symboldrama som att ”komma hem”. Jag har alltid fascinerats av kroppen, människors berättelser och bild. I Symboldramametoden förenas detta. Jag har lätt att tillsammans med patienten befinna mig i omedvetna processer och lita till att arbetet har en läkande potential utan att analysera och förklara allt. Ofta kan det vara en vila att spara på orden.

Jag har arbetat med patienter med smärta vid samlag, generell smärta i kroppen och utmattningsdepressioner samt psykosnära kristillstånd. Jag arbetar sedan början av 1990-talet mycket med handledning och utbildning och är Balintgruppledarutbildad. 60 % av min arbetstid är jag numera knuten till en företagshälsovård där jag möter olika typer av patienter, inte minst företagsledare i kris. Jag använder SD-metoden så gott som dagligen och den är till mycket stor nytta. Jag brinner för att sprida metoden och att fortsätta ha ambitionen hög vad gäller utbildningens nivå. Min erfarenhet är att Symboldrama kan vara till mycket stor nytta även vid relativt korta kontakter. Det kan vara en väg att få doktorer att förstå att kropp och berättelse hör samman.