|
Kära medlem…
BILDENS KRAFT
Som ung drömde jag om att bli forskningsresande som Sten Bergman och
sörjde över att antalet vita fläckar på världskartan hade krympt så
katastrofalt. När jag var gammal nog att ge mig ut på upptäcktsfärd
fanns det i princip inga vita fläckar kvar men livet kom att ta en
helt annan riktning. När jag som psykoterapeut mötte symboldrama
fick jag möjlighet att varje dag utforska oupptäckta kontinenter
utan att behöva sova i tält med hotet från giftiga ormar eller
skorpioner. Det är en ynnest att få arbeta med inre bilder. I varje
drama ger vi oss ut på en inre resa där vi inte vet vad som kommer
att hända och var vi landar. Det gör att terapiarbetet blir en
ständig utmaning.
Just nu läser jag boken Gryning över Kalahari, hur människan blev
människa, där Lasse Berg utforskar hur människans tidiga period
gestaltade sig. Homo sapiens har alla sitt ursprung på den
afrikanska kontinenten förvånande nog med tanke på vår bleka hy här
uppe i nord. Nu har man upptäckt fantastiska tidiga grottmålningar
nere i Namibia och Sydafrika som visar att dessa urmödrar och
urfäder använde sig av bilder för att kommunicera med ”högre
makter”. Detta är långt före Lascaux och andra europiska
grottmålningar. Lasse Berg visar att många av dessa bilder troligen
har tillkommit ur transupplevelser. Leuner förstod också vikten av
detta med förändrade medvetandetillstånd och introducerade
avslappningen som en väg att gå in i sig själv och uppleva nya
dimensioner.
Det är ju märkligt att denna inre bilddimension finns där ständigt,
men att vi sällan kommunicerar med den i vardagen – innan vi lärt
oss att hitta till denna kanal vill säga. Själv tilltalas jag mycket
av den tyske psykiatern Carl Happichs idé att vi har en nivå mellan
det medvetna planet och det omedvetna som han kallar
symbolmedvetande. Happich gav ju också viktig inspiration till
Leuners utvecklande av symboldrama. För radioamatören Leuner låg ju
liknelsen med radiovågorna nära, de finns där ständigt, men vi måste
lära oss att ställa in mottagaren på rätt station för att kunna
uppfatta signalerna.
Jag har också ofta anledning att komma tillbaka till hjärnforskaren
Antonio Damasios tanke från boken Descartes misstag: ”Att en
organism äger ett medvetande är liktydigt med att det i nervcellerna
i hjärnan skapas representationer, eller inre föreställningar, vilka
kan manas fram som mentala bilder och sedan bearbetas i en process
som kallas tänkande.” Det är uppenbart att produktionen av dessa
inre images sker ständigt utan att vi är medvetna om det. I
drömmarna får människan en viss kontakt med denna dimension. Det är
fortfarande dock ett mysterium hur dessa inre bilder uppstår ur
nervernas helt andra sätt att kommunicera.
I sitt föredrag den 23 januari 2006 (Människan som en drömmande
varelse) förlade Sonja Levander denna symboliska nivå på gränsen
mellan det förmedvetna och det omedvetna, ett mellanområde för ett
bollande med olika föreställningselement. Hon refererar till Ogden
som menar att detta kan ses som hjärtat i detta att vara människa,
en metaforisk plats för det inre samtalet. I Biontermer kan man
formulera det så att alfa-elementen från det omedvetna i de inre
scenerna i ett symboldrama kan formuleras och bli meningsbärande.
Det förundrar mig dagligen att så många terapeuter fortfarande inte
har upptäckt kraften i att arbeta med inre bilder. Det är ju genom
att öppna dörren till denna dimension som vi får en chans att komma
i kontakt med de djupa inre rötterna till en problematik och chansen
att reparera skadorna på ett unikt sätt. Genom att klienten kan
försätta sig tillbaka till den traumatiserande situationen kan man
med stöd av den vuxna personen och av terapeuten få en chans att
förändra hela upplevelsen. Jag får dagligen bekräftelse på hur
revolutionerande denna kontakt med den inre bildvärlden kan kännas
för mina klienter. Därför känns det också angeläget att försöka föra
ut information om denna teknik till terapeutkåren.
Styrelsen har som en central punkt på sitt program att försöka
informera allmänheten och terapeutkåren om symboldrama och dess
fördelar. Vi har startat en öppen föreläsningsserie på ABF-huset, vi
försöker få ut information i böcker, artiklar och intervjuer, vi
kommer att finnas med mycket påtaligt på PsykoterapiMässan i maj och
vi ska försöka få in mera information på psykologutbildningarna.
För att kunna möta det intresse som vi tror detta kan väcka har vi
också försökt anpassa utbildningen så att vi får nya medlemmar som
kan föra facklan vidare. Tyvärr har vi ju en ganska hög medelålder i
föreningen, vilket märks i styrelsen där vi alla ligger mellan
femtio och sjuttio år. Vilket för övrigt påminner mig om att vi vill
stimulera medlemmar att stanna kvar i föreningen också efter
pensioneringen och dela med sig av sitt vetande. Vi vill inte att
denna viktiga källa till kunskap ska gå förlorad. Efter
pensioneringen har man ju dessutom mera tid att fördjupa sig i
frågeställningar som man inte tidigare hunnit följa upp.
Vi kan nu förutom den gängse sju-terminersutbildningen också erbjuda
en utbildning på fyra terminer för Steg II-terapeuter. Vi hoppas att
två sådana utbildningar kan starta i mars 2006. För att inte
inkräkta på arbetstiden så mycket är utbildningstillfällena nu
förlagda från fredag till söndag och vi försöker hålla nere
kostnaden.
Vi vill också stimulera medlemmarna med spännande
vidareutbildningskurser. Redan i april finns möjlighet att pröva en
kurs i kroppsterapi och symboldrama med Sture Nyman (se separat
info). Vid årsmötet kommer vi att fördjupa oss i en annan intressant
frågeställning, nämligen symboldrama vid vård i livets slutskede.
Den nyligen diplomerade medlemmen Magdalena Engel-Fischer kommer att
tala under temat: Liten yta – stor resa. Symboldrama med patienter i
palliativ vård.
Det är med stor entusiasm som vi i styrelsen möter det nya året och
dess utmaningar.
Stockholm den 24 januari 2006
Marta Cullberg Weston
|
HEM