Den kreativa och läkande kraften i symboldrama.

Symboldrama som en verksam psykoterapimetod vid behandling av stressrelaterade symtom.

Helena Bering
Leg psykolog/leg psykoterapeut, diplomerad symboldramaterapeut.

Bearbetning av föreläsning vid PsykoterapiMässan Stockholm 2004-05-14.

Symboldramats ställning bland de psykoterapeutiska metoderna samt relation till filosofisk och religiös tradition.

Symboldrama är en psykoterapeutisk metod som kombinerar viktiga aspekter av verksamma faktorer för en psykologisk förändringsprocess. Metoden grundas på psykoanalytisk teori och är en psykoanalytisk form av terapi samtidigt som den innehåller beteendemodifierande och kognitiva moment i form av avslappning, desensibilisering och förändrade tankar beträffande individens självbild, relationer till andra etc. Den djupa avslappningen och terapeutens givande av motiv syftar till ett förändrat medvetandetillstånd hos patienten, vilket innebär att det känslomässiga, förmedvetna–omedvetna får ta plats, ungefär som i drömmen, och det intellektuella tänkandet får en andrarangsposition i individens aktuella verklighetsuppfattning.

Dessa viktiga aspekter innebär att metoden både kan användas i korttidsterapier för välfungerande individer och som väsentlig del av längre psykoterapier med patienter som har allvarligare problem som till exempel personlighetsstörning.

Den tyske psykiatern och psykoanalytikern Hans–Carl Leuner uppmärksammade år 1948 hur en kollega försökte arbeta med fantasibilder inom psykoterapi.

Leuner gjorde sedan en del experiment och publicerade en första skrift i mitten av femtiotalet: ”Experimentelles kathatymes Bilderleben”.

Enligt Leuner är symboldrama ”en psykoanalytiskt orienterad metod. Den arbetar med kontrollerad regression, d v s en jagregression till tidigare emotionella nivåer och funktionssätt under terapeutens ledning. Den utgår ifrån existensen av omedvetna driftimpulser, motivationer och försvarshandlingar och bygger också på drömsymbolernas psykodynamiska innebörd. Inte heller kan man förneka den terapeutiska betydelsen av att affekter och känslor mobiliseras eller förekomsten av överföring och motöverföring mellan patient och terapeut”.

I engelskan kallas symboldrama för ”guided daydream” och i Sverige kan vi även använda begreppet ”styrd eller handledd dagdröm”, när vi förklarar för klienten vad det handlar om.

Att använda begreppet ”dröm” gör det också lättare att beskriva på vilket sätt symboldramat verkar, eftersom den terapeutledda dagdrömmen har liknande funktion som nattliga drömmar: det är våra i det normala vardagslivet ”bortprioriterade” omedvetna känslor och tankar som får styra dagdrömsinnehållet.

Terapeuten handleder klienten i att låta psykets olika delar komma till användning och därmed uppnå en känsla av att vara hel och ”sig själv”. I detta avseende har symboldramaterapi mycket gemensamt med hypnospsykoterapi och emdr – ögonrörelseterapi – liksom med psykoterapeutisk användning av drömtolkning.

De motiv som Leuner fann viktiga och som utgör grunden i symboldramaterapin är grundläggande men utökas ständigt utifrån individuella behov hos klienterna.

Leuner fann i sina kontakter med klienter att vissa motiv ständigt återkom i drömmar och under sessionerna med patienterna och formulerade därför de fem standardmotiven: Ängen , Bäcken, Berget , Huset , Skogsbrynet. Andra motiv för specifika konfliktområden är: Rosenbusken, Lejonet, Grottan, Dyhål, Kärr, Vulkan. Dessa berör konflikter som bl a handlar om sexualitet, aggressivitet, utmattning och dödande. Även motivet ”gå in i kroppen” finns med som ett användbart instrument när kroppsliga symtom också ingår i problematiken.

Motivet ”Växt eller blomma” används ofta som test på förmåga att visualisera och som symbol för individens aktuella självbild. I motivet ”Skogsbrynet” finns även ett djur med, då klienten uppmanas att se efter om det kommer fram något djur från skogen. Terapeuten kan också låta klienten avsluta en under natten oavslutad dröm genom att fortsätta där drömmen slutade , men nu under symboldramaterapeutens trygga ledning. Mängden motiv är obegränsad och själv använder jag ofta Joseph Shorrs bilder för visualisering.

Men visualisering av symboler under avslappning/förändrat medvetandetillstånd som strategi för bearbetning och förändring av psykiska processer och för att nå insikt är inte något som upptäcktes i Europa på 1940-talet . Tvärtom har detta haft en central betydelse för människor i olika kulturer under årtusenden och det är därför som symbolerna har en så betydelsefull roll för läkning och kreativitet.

Förr i tiden trodde t ex indianerna i Nordamerika att en visionär upplevelse var nödvändig för att man skulle leva ett fullständigt liv. Sökaren försatte sig i ett förändrat medvetandetillstånd genom olika tekniker, som t ex sömnbrist, hårt och enahanda kroppsarbete, t o m torterade sig själv genom att skära bitar ur sitt eget kött. Man ansåg och anser att visioner ofta kommer i form av ett djur eller i någon annan naturform. Sökaren kan höra viskande röster i vindens sus; få besök av ett rådjur; en viss blomma kanske fångar hans blick som om den talade till honom; en örn kan flyga ned i cirkeln. Sökaren kan drömma om den mytiska Åskfågeln eller Den heliga buffeln. Detta anses betyda att anden hos det djuret eller den växten erbjuder sig att bli hans hjälpare.

Inom de asiatiska religiösa/filosofiska tankesystemen buddism och hinduism är utövandet av yoga och uppnåendet av insikt viktiga livsmål. Därvid används olika symboler och olika tekniker för att den insiktssökande skall etablera kontakt med sitt omedvetna och/eller högre medvetande. Upprepandet av mantran, eller fixerandet av ett mandala i form av en cirkel eller olika andningstekniker är exempel på sätt som används för uppnåendet av kontakt med de annars icke nåbara delarna av psyket.

Cirkelsymbolen är en i många kulturer använd symbol för Självet, eftersom den anses uttrycka det totala psyket med alla dess aspekter, inklusive förhållandet mellan människan och naturen i dess helhet. I Zen-buddismen betyder cirkeln inre upplysning och symboliserar mänsklig fullkomning.

I boken ”Livets cirkel” skriver indianättlingen Wa´Na´Nee´Che´ förslag på visionsmotiv för Sökaren:
”Gör dig nu en bild i tankarna, en bild av hur du vandrar på en äng med grönt gräs. På din vandring kommer du till en stilla vattendamm. Du står där, tittar ner mot marken och får se en liten sten vid dina fötter. Luta dig ner och plocka upp den. Släng stenen i luften, ut mot dammens mitt. Följ stenens färd med blicken, se hur den lämnar luften och faller ner mitt i dammen. När den slår ned hörs ett plaskande, och därifrån bildas en ring. Betrakta ringen medan den närmar sig stranden där du står. När den når fram till stranden försvinner den och nu är ringens kretslopp fullbordat. Men lyfter du blicken får du se att mer än en ring närmar sig dig från det centrum där stenen slog ner. Tänk på vad du vet om en cirkel – den har ingen början, inget slut. Men med en enda liten sten har du upptäckt var en cirkel börjar, nämligen i centrum, och var den slutar, nämligen vid stranden när dess uppgift är avslutad.”

Man kan alltså anta att psykoterapi som använder medvetandeförändrande tekniker har mycket gemensamt med det som shamaner och munkar inom olika religiösa traditioner har upptäckt och använt under årtusenden och att många viktiga kunskaper om symbolernas betydelser och funktioner finns nedärvda som ett ”kollektivt omedvetet” enligt Jungs terminologi.

Symboldrama kan då ses som en i raden av en mängd tekniker för att nå insikt, och då har den religiöse ledaren ersatts av psykoterapeuten som handleder klienten och på så sätt underlättar dennes sökande efter kunskap och att nå ”sig själv”.

Olika typer av stressrelaterade symtom och symboldramats användning.

Under en tioårsperiod har jag arbetat med intagna i kriminalvården, däribland med krigs- och/eller tortyrtraumatiserade fångar som lider av mycket allvarliga stressymtom i form av sömnlöshet, mardrömmar, koncentrationssvårigheter, depression, hopplöshetskänslor, utmattningstillstånd mm. Många har ptsd, d v s posttraumatiskt stressyndrom vilket är en allvarlig form av stress som drabbar människor vilka utsätts för mycket starka och dödshotande händelser, av vilka krig och tortyr, naturkatastrofer, ger de mest omfattande psykiska skadorna.

Men mina erfarenheter och andras forskningsresultat har visat att gruppen intagna inom kriminalvården är människor vilka har drabbats av många flera traumatiserande händelser under livet än vad som är normalt , och att de psykiskt skadliga erfarenheterna är viktiga orsaker till senare brottslighet, missbruk och fängelsedomar. Därför lider många fångar av stressymtom orsakade både från händelser i barndomen och ungdomsåren, samt av den stress som rättsprocessen och fängelsestraffet innebär. För de tortyrskadade innebär fängelsestraffet ofta återupplevelser av tortyrsituationerna med stark ångest och psykisk och fysisk utmattning som följd.

Det har därför varit till stor nytta att ha tillgång till symboldramametoden i de psykoterapeutiska kontakterna med intagna, både de med svensk härkomst med psykiska skador från tidig barndom och de med utländsk härkomst som hade drabbats av krigs- och/eller tortyrskador under senare livsskeden.

Men jag har haft minst lika stor nytta av symboldramametoden i rollen som privatpraktiserande psykoterapeut för människor som har lyckats etablera sig väl i samhället, och som inte är tidigt störda .Många människor lider av känslor av stress, otillräcklighet, prestationsångest, sömnproblem, oro, ångest och i vissa fall är symtomen så handikappande att de ger anledning till sjukskrivning.

I vissa fall uttrycks dessa negativa känslor och stress i form av fobier och panikångestattacker, vilka kan upplevas som oerhört handikappande av den drabbade personen. Även sorg och upplevelse av förlust kan utlösa svårt stressande symtom i form av problem med koncentration, ångest och fysisk utmattning.

Grundmotiven i symboldrama i samband med avslappning med ger en ångestfylld och utmattad klient möjlighet att återvända till den han/hon var förut, när livet var annorlunda och när klienten upplevde livsglädje, var fylld av kreativitet och positiv tilltro till framtiden. Terapeuten kan också välja att ge motivet ”skön plats” för att ge klienten möjlighet att själv finna den plats där hon/han kan vila och detta kan ibland få en oerhört snabb och positiv effekt.

En av mina kvinnliga patienter upplevde en snabb förvandling inom sig själv när hon insåg att den sinnesro som hon trodde sig behöva fara till med både bil och båt, faktiskt fanns inom henne själv. Hon förställde sig motivet ”skön plats” och insåg att den här behagliga och rofyllda sinnesstämningen kunde hon när som helst återvända till t. ex i situationer som hon förut upplevt med stark ångest och hade varit panikslagen inför. Efter bara några få terapitillfällen med symboldramamotiv hade hon återfått sin självkontroll och kunde avsluta terapin mycket snabbare än vad både hon själv och jag hade förväntat vid det första samtalet.

Hur verkar symboldrama?

Att vara symboldramaterapeut är stimulerande och läkande även för terapeuten, eftersom man har sådan draghjälp av metoden, både genom avslappningen och den outtömliga raden av motiv.
Kombinationen av djup avslappning och känslomässigt aktuellt motiv gör att patienten mycket ofta gör en spontan åldersregression till tiden strax före traumat, detta under förutsättning att det finns en terapeutisk allians , d v s tillit mellan patient och terapeut.

Den spontana regressionen till tiden före traumat/serien av trauman, innebär att patienten får en insikt i och känslomässig upplevelse av att vara en hel och oskadad människa.

Denna upplevelse utgör en viktig del av läkningsprocessen och är en utgångspunkt för bearbetning av de senare inträffade traumatiserande livsupplevelserna. Den positiva upplevelsen är särskilt viktig för den som samhället har avskiljt genom fängelsestraff och vilkens negativa självbild medför en negativ inverkan på möjligheterna till rehabilitering.

Intagna i fängelser har ofta en serie traumatiserande livsupplevelser bakom sig, vilka har utövat en dominerande och skadlig påverkan på hela personligheten sedan tidig barndom. De behöver därför en långvarig uppbyggande psykoterapi, där läkningsprocessen måste börja på ett tidigt stadium. Negativa livsupplevelser måste ersättas med nya positiva ”rekapituleringar” av händelserna.

Då är symboldrama mycket användbart, eftersom klienten kan återuppleva en tidigare i minnet totalt negativt färgad situation omvandlad och nu förstådd tillsammans med terapeuten. Avslappningen och tryggheten som denna medför innebär också att personen kan uppleva desensibilisering, d vs att det som förut upplevdes som skrämmande och ångestskapande inte längre uppfattas som så.

Observeras bör dock att detta kräver att klientens nuvarande livssituation medför trygghet, vilket fängelsemiljön oftast inte gör. Särskilt för den i hemlandet tidigare torterade, som har dömts till utvisning till hemlandet efter frigivningen, är fängelsestraffet i sig traumatiserande. Då är desensibilisering knappast möjlig, eftersom klienten upplever sig på nytt torterad och utsatt för hot om ny tortyr och eventuellt avrättning.

Jag har haft två omkring fem år långa psykoterapier med intagna inom kriminalvården, vilka hade dömts för grova narkotika- och/eller våldsbrott och där symboldramerna utgjorde oersättliga möjligheter att komma i kontakt med personernas innersta kärna.

Utan symboldramerna kunde jag inte kommunicera annat än med de ”falska Självet”, vilket både de och jag upplevde starkt.

Den form av känslomässig hämning som karakteriserar de flesta kriminella och som gör utåtagerandet till en för dem nödvändig känslomässig uttrycksform, är också en svårighet i verbal psykoterapi, eftersom orden saknas som uttryck för känslor. Men avslappningen och bilderna och minnena som väcks i symboldramaterapi utgör för dessa vägen till läkning och bearbetning, återuppbyggande av känslan av att vara en hel människa.

För den ene av dessa två var det under de första åren i psykoterapin omöjligt att använda ordet ”jag” om sig själv, eftersom han upplevde sig som splittrad i många delpersonligheter.

Under de många tillfällena med symboldrama och avslappning gjorde han åldersregressioner till allt tidigare situationer i livet och i dessa tillstånd kunde han fritt uttrycka tankar och känslor som var omöjliga för honom att kommunicera i det normala ”vakna” livet.

Medvetet hade han få minnen från barndomen, mindes inte något före 9–10-årsåldern. Därför var det så läkande för honom att i dramerna vara 3–4–5 år gammal, och till sist också efter flera års psykoterapi uppleva sig vara ett foster i livmodern. Detta var särskilt viktigt eftersom modern under graviditeten hade utsatts för stark press från släkten om att göra abort.

Den här klienten hade haft typiska symtom av det som numera kallas adhd, d v s mycket stora problem med koncentration och överaktivitet under hela sin uppväxt, och därför använt drogmissbruk som självmedicinering. Han hade tillbringat flera år i fosterhem och på ungdomsvårdsskola och trodde sig inte om att kunna klara sig utanför fängelsemurarna mer än högst fyra månader i sträck, eftersom detta hade varit gränsen under hela hans liv efter arton års ålder. När jag träffade honom första gången var han trettioett år gammal och hade tillbringat elva år i fängelse.

Med verbal psykoterapi hade denne man inte kunnat utvecklas, eftersom vanliga samtal inte innehöll det som han behövde uttrycka, utan det var symboldramerna som innebar en ”rekapitulering” av barndomen och därpå följande läkningsprocess.

Efter drygt fem års psykoterapi med många symboldramasessioner upplevde mannen normal koncentrationsförmåga och normal förmåga att kunna älska och arbeta (Freuds definition på psykisk hälsa) och kunde ta hand om sina två barn förutom sitt ansvarsfulla arbete som behandlingsassistent .

Hur går symboldramaterapi till?

När jag träffar klienten för att etablera kontakt och ta upp anamnes berättar jag att ett sätt att komma litet närmare och snabbare till problemets kärnpunkt är att arbeta med styrd dagdröm eller symboldrama och att detta också kan innebära att klienten målar sina upplevelser hemma. På så sätt kan vi tala om upplevelsen vid nästa terapitillfälle och klienten arbetar mellan sessionerna konkret med sin problematik, vilket gör att psykoterapin kan gå snabbare. För de klienter som betalar själva är detta ett inte helt oväsentligt argument, och alla vill naturligtvis att problemen skall lösas så fort som möjligt.

Att måla är det många som inte har gjort sedan de var små, och för några är detta ett omöjligt företag, vilket jag respekterar, säger att vi självklart kan tala om upplevelserna utan någon målning eller teckning.

Men för andra innebär målandet ett sätt att återknyta kontakten med sig själv, den person som en gång fanns före de stora problemen eller just då de traumatiska händelserna började, och då blir målandet ytterligare ett sätt att etablera kontakt med den bortglömda kreativa delen av personligheten.

Ett viktigt syfte med psykoterapi är just återknytandet av kontakten med patientens kreativa själv, känslan av att vara fri , känslan av liv och livets flöde, känslornas fria uttryckssätt och skapandets glädje.
I symboldrama blir dessa viktiga komponenter i tillfrisknandet väl tillgodosedda och hos personer med stressrelaterade symptom, utmattningsdepression är kärnpunkten att återfinna kreativiteten och livslusten, känslan av frihet att välja.

När jag arbetar med symboldrama får klienten först en avslappningsinduktion som tar omkring fem minuter att genomföra och därefter introduceras motivet. Jag ställer hela tiden frågor för att underlätta visualiserandet och för att klienten skall känna att jag är med. Samtidigt skriver jag ned det som sägs för att ha det vid nästa session då vi talar om upplevelsen.

De klienter som jag berättar om nedan är alla välanpassade personer som p g a nuvarande alltför stora påfrestningar i arbetslivet och/eller privatlivet har drabbats av stressymptom, utmattning/utmattningsdepression, ångest, fobier. Antalet sessioner för att uppnå stor symtomlindring eller fullt tillfrisknande har varit från tre till trettio.

En ung flicka i tjugoårsåldern hade drabbats av sväljfobi och p g a detta haft stora problem med matsituationen under lång tid. Vi ägnade det första samtalet åt att utforska vilka nuvarande händelser och vilka tidiga barndomshändelser som kunde vara orsaken till panikkänslorna vid sväljning. Den andra sessionen ägnades symboldramamotivet ”gå in i kroppen- munhålan- svalget”, vilken upplevelse flickan fick måla hemma. Hon återkom för ett tredje samtal och hade uppnått viss lättnad, fick under detta samtal också ett avslappningsband som jag hade spelat in för hennes räkning. Detta samtal avslutade den korta terapin som dock hade haft mycket positiv effekt, vilket visade sig vid uppföljning åtta månader senare. Hon sa vid mitt uppföljande telefonsamtal att problemet till 80 % hade lösts.

En 41-årig kvinna upplevde en akut stressituation till följd av skilsmässa. Hon fick under den andra terapisessionen föreställa sig symboldramamotivet ”Ängen” och upplevde då en spontan åldersregression med upplevelse av mycket nära relation till modern. Detta blev utgångspunkten för de behövliga samtalen om trygghet och självständighet som kom att starta den läkande processen. Efter ytterligare några samtal , däribland en session med motivet ”Bäcken” var kvinnan i betydligt bättre balans och kände att hon hade kontroll över sitt liv igen.

En yngre kvinna , trettio år gammal, led av påtagliga stressymptom, prestationsångest och panikkänslor när hon träffade mig första gången. Hon kunde använda avslappningen , symboldramamotiven och målandet av dessa i hög grad både för att läka sig själv från panik- och stresskänslorna och samtidigt få tillgång till sin kreativa sida, vilken hon under många år hade hållit tillbaka. Det var med förvåning som hon frågade sig själv varför hon inte vid motivet ”bäcken” tog chansen att gå över bron som fanns över bäcken, vilket blev utgångspunkten för nya tankar om arbete och sysselsättning.

En ung man i samma ålder led av starka stressymtom med stora koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter och utmattning och var därför sedan någon månad helt sjukskriven från sitt arbete, ett företag med kreativa uppdrag som gick bra och som han själv hade startat och var delägare i. Det fanns inga uppenbara anledningar till stressen, eftersom mannen hade ett arbete som han trivdes med och levde i ett lyckligt samboförhållande. Därför var symboldrama den metod som jag introducerade och som han vid den andra sessionen fick göra under avslappning.

Den spontana åldersregression som symboldramaövningen gav upphov till gjorde att han återupplevde den tid i barndomen som ”hakade i” den nuvarande situationen för hans syskon , och därmed kunde vi tala om orsakerna till hans på ytan obegripliga känslor av ångest och orkeslöshet. När han vid det fjärde psykoterapitillfället fick göra motivet ”Berg” avslöjade detta den mycket höga ambitionsnivån och följande prestationsångest som han bar på. Efter sex psykoterapisessioner inklusive instruktioner om andningsteknik, motion och egna avslappningsövningar i hemmet samt en välbehövlig semester var mannen nästan symtomfri och kunde återgå till sitt arbete. Han hade fått redskap att hantera tecken på stress och förstod varifrån ångesten kom. Vid uppföljning åtta månader senare mådde han bra.

En kvinna i 40-årsåldern hade sedan flera år en tilltagande smärta i sitt ena ben och led av många olika symtom på stress, såsom bristande förmåga till koncentration, irritabilitet, nedstämdhet. Hon hade gjort en mängd läkarundersökningar och anlitat sjukgymnast och naprapat för bensmärtan, men detta hade inte gett några positiva resultat. Hon fick vid det andra psykoterapitillfället föreställa sig symboldramamotivet ”gå in i kroppen”, vilket gav upphov till ett stort antal bilder och upplevelser från olika perioder i hennes liv och olika grader av åldersregression. Symptomet, smärtan i benet, var bärare av många mer eller mindre negativa och i vissa fall traumatiserande barndomsminnen. Smärtan i benet tolkades också som symbol för all den ilska som kvinnan hade burit på sedan barndomen och som hon inte hade kunnat ge konstruktiva uttryck. Jag frågade henne om hon inte kände lust att sparka till dem som kränkt henne, vilket hon bekräftade.

Efter ytterligare några sessioner med avslappning och symboldramamotiv hade kvinna uppnått en betydligt bättre känsla av kontroll och koncentration, upplevde att hon kunde hantera vardagens problem och även arbetet på ett tillfredsställande sätt. Smärtan i benet var inte borta med betydligt mindre kännbar.

En ung man strax under trettio år, hade adopterats som liten och sökte hjälp mot sin depression och sociala fobi, som innebar svårigheter att hävda sig själv, tala i grupp och uttrycka kritik. Han hade tidigare erfarenhet av psykodynamisk samtalsterapi, men hade upplevt att denna snarare hade förstärkt symtomen än hjälpt honom. Han ville inte gräva i det förflutna utan få hjälp med här- och nu- situationen.

Jag föreslog dock att vi skulle använda symboldrama, dels eftersom mannen tycktes ha svårt att för att verbalisera det som var hans problem, dels eftersom han hade ett bildmässigt kreativt yrke och var van vid att uttrycka sig med bilder. Mannen återvände under symboldramasessionerna flera gånger till åldern fyra–femårsåldern och även till fosterstadiet–födelsen då han föreställde sig växten. Han fick genom ögonrörelseterapi desensibilisera känslan av att vara ångestfylld i gruppsituationer och han fick göra en övning från Joseph Shorr, nämligen ”du är både utanför en dörr och inne i rummet bakom dörren och du ser på dig själv genom nyckelhålet. Vad ser du?”.
Mannen upplevde denna övning som oerhört befriande eftersom han kunde studera sig själv utifrån och såg en socialt kompetent person agera otvunget och samtala i en grupp av människor, vilket han aldrig tidigare hade upplevt sig kunna göra.

Efter åtta psykoterapisessioner, varav de flesta med symboldramaövningar, hade mannen uppnått en så pass stor förbättring både privat och i yrkeslivet att han ansåg sig kunna göra ett längre uppehåll i terapin.

Litteraturreferenser:

Leuner, Hans-Carl. (1984) Symboldrama – psykoterapi med dagdrömsteknik. Natur och Kultur. Stockholm
Shorr, Joseph E. (1998). The Psychologist´s imagination and the fantastic world of imagery.
Fithian press. Santa Barbara. California.
Cullberg Weston, Marta. (2000). En dörr till ditt inre. Visualisering i terapi. En väg till hälsa och självkännedom. Wahlström och Widstrand. Stockholm.
Freke, Timothy& Wa´Na´Nee´Che, (Dennis Renault). (1997). Livets cirkel- föreställningar, kultur och traditioner hos Nordamerikas indianer. Svenska Förlaget liv & ledarskap. Stockholm.
Fontana, David.(1994). Symbolernas hemliga språk. Bokförlaget Forum. Stockholm
Jung, Carl G.(1981). Människan och hennes symboler. Bokförlaget Tonsa. Spanien.
Bidermann, Hans. (1991). Symbollexikonet. Bokförlaget Forum. Stockholm.
Evans-Wentz, W.Y. (1979). Den tibetanska dödsboken. Berghs förlag. Stockholm.
Shapiro, Francine.(1995). Eye Movement Desentisitization and Reprocesseing. The Guilford Press. New York.
 

Till minne av Helena Bering
Läs mer

Utskriftstips     

Om du inte får med hela sidan vid utskrift i din skrivare kan du gå in i menyraden, Arkiv/Utskriftsformat, och minska yttermarginalerna!